Läs Palmes originaltal (tack Arbetarrörelsen arkiv)






Läs talet i sin helhet:

Mötesdeltagare, demonstranter!
Vårt första-majfirande sker i dag under ett söndertrasat välfärdskontrakt och med en djupt ojämlik svensk ekonomi.
Vi demonstrerar för de stora folkgruppernas rätt till rättvisa och trygghet.
Men den hårt tillspetsade situationen i vårt land får inte undanskymma de väldiga hot mot mänsklig existens och mänsklig värdighet som världssamhället står inför.
Vi lever under ett överhängande hot om ett förödande storkrig. I krisernas Ukraina och Mellanöstern är stormakterna inblandade. Spänningen mellan dessa makter stegras. I ett nytt kallt krig ökar misstänksamheten. Riskerna för öppna konflikter blir större. Och i andra områden vet vi att det finns ekonomiska och politiska risker för nya, snabbt uppflammande konflikter som kan komma att få förödande konsekvenser.

Kampen för freden är mänsklighetens ödesfråga.
Varje dag vräks biljoner ut på nya, effektivare och allt mer raffinerade dödsvapen. Varje dag arbetar en växande del av världens forskare med att utveckla dessa vapen – och nu även autonoma system som dödar utan mänsklig hand. Redan förfogar stormakterna över kärnvapen som skulle kunna förinta allt liv hundratals gånger om.
Vår demonstration i dag riktar sig mot denna vanvettets kapprustning. Svensk arbetarrörelse och den breda folkliga rörelsen skall ingå i den internationella massrörelse som måste formas för att driva kravet på nedrustning. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.
Rustningarna blir än mer upprörande när samtidigt brist på mänskliga och materiella resurser tvingar miljoner människor till liv i svält och djup fattigdom. Vi får aldrig vänja oss vid den katastrof detta innebär.

Världshushållet måste kunna ge alla människor en grundläggande försörjning: vatten att dricka, mat att äta och en rimlig chans för barnen att överleva och utvecklas.
Vår demonstration i dag riktar sig mot svälten och fattigdomen i världen. Vi vill medverka till konstruktiva åtgärder för att utrota det folkmord svälten innebär. Också kampen för mänskliga rättigheter är en kamp för mänsklig värdighet. Historien har än en gång visat att när ett folk tar upp befrielsekampen, ger det aldrig upp kampen förrän friheten är vunnen.

Vår demonstration i dag riktar sig mot rasförföljelse och politiskt förtryck – i Burma, i Sudan, i Gaza, överallt. Vi stödjer folkens kamp för frihet och mänskliga rättigheter.

Mötesdeltagare!
Landet är i kris.
Sverige är i mycket stora svårigheter.
Klyftorna har växt i decennier. Den som redan äger – äger mer. Den som arbetar – får allt mindre del av det den skapar. Och nu har en ny kraft gjort sitt intåg: automatiseringen och den artificiella intelligensen omformar arbetsmarknaden i en takt som politiken inte hängt med på.
Statsfinanserna pressas. Välfärdens kärna vittrar. Sedan den period av socialdemokratisk samling vi minns med stolthet har ojämlikheten ökat dramatiskt. Räntorna på privata skulder är i dag ett tyngre ok än vad en generation tidigare kunde föreställa sig.
Arbetarnas och tjänstemännens reallöner har stagnerat i decennier, medan de med kapital sett sin förmögenhet mångfaldigas. Många har svårare att klara hyran, matkostnaderna, kläder till barnen. Samtidigt frodas spekulanterna – de smarta med skatteupplägg, med kapitalinkomster beskattade mildare än lön, med AI-verktyg som gör dem rikare medan andra mister jobbet.
På arbetsmarknaden råder oro och osäkerhet. Gig-ekonomin underminerar tryggheten. Hela yrkesgrupper ser sin framtid ifrågasättas. Vi trodde att tekniken skulle befria oss – i stället riskerar den att frigöra kapitalet från behovet av oss.

Och allt fler frågar: Hur har det kunnat bli så i Sverige?
Sverige var ju något av en modell som kunde visa de sociala framstegens möjlighet. Där de sociala klyftorna gradvis kunde fyllas ut, där tryggheten och välfärden kunde förbättras, där förmågan till samförstånd betecknades som någonting naturligt och där framtidstron var nära nog självklar.
Så är det inte längre. Och många frågar med oro i sinnet och med sorg i hjärtat: hur kunde det bli så? Måste det förbli på det här sättet, kan utvecklingen ånyo vridas rätt?

Nu finns det naturligtvis många förklaringar. Vi påverkas i hög grad av den globala ekonomins logik. Det finns drag i den digitala och kommersiella utvecklingen som är utomordentligt svåra att bemästra. Den tekniska omvälvningen har ställt oss inför besvärliga strukturproblem.

Allt detta är riktigt.
Men de senaste decenniernas utveckling i vårt land måste också till väsentlig del förklaras av att den politiska viljan att forma tekniken saknats. Av att marknaden fått råda där demokratin borde bestämt. Av att AI och automatisering betraktats som en naturkraft snarare än som ett politiskt val. Det är inte naturlagar som bestämmer vem som äger robotarna. Det är politik.

Den tekniska utvecklingen har bedrivit en hård och konsekvent politik mot löntagarnas förhandlingsposition – tyst, strukturellt, utan att någon behöver ta ansvar. Arbetsgivare som ersätter människor med algoritmer kallar det effektivisering. Vi kallar det för en fördelningsfråga.

Vi märker det på arbetsmarknaden. Plattformsföretag slipper kollektivavtal. AI- system fattar beslut om anställning och avsked utan insyn. Och politiker på

höger sida kallar den som ifrågasätter detta för teknikfientlig.
Det är inte teknikfientlighet att kräva att vinster från automatisering fördelas rättvist. Det är rättvisa.

Inför denna koncentration av makt – ekonomisk och teknologisk – slår vi beslutsamt vakt om de breda löntagargruppernas intressen.
Det finns säkerligen drömmar om att man genom teknologisk och ekonomisk övermakt skall kunna göra kollektiva lösningar omöjliga, privatisera det gemensamma, göra varje människa ensam mot marknaden.
Låt oss komma dessa förhoppningar på skam.

I morgon – och varje dag framöver – ställs hundratusentals arbetare inför arbetsmarknadens nya verklighet. Kraven är egentligen begränsade. Löntagarna kräver bevarad köpkraft, rättvis fördelning och en röst i hur tekniken används på deras arbetsplatser.

Nu måste politiken förstå att man inte kan pressa arbetstagarna hur hårt som helst med automatiseringens hävstång. Man måste inse att en rättvis fördelning – känslan för social rättvisa – måste vara ledstjärnan.
Vi kräver: löntagarfonder för AI-åldern. Om vinsten från automatisering inte återförs till de som förlorar jobben, är det stöld i vit krage.

De senaste åren har industri- och sysselsättningsproblemen drabbat stora delar av Sverige. Hela branscher digitaliseras bort. Nu är det inte bara varven – nu är det lager, transport, administration, vård, journalistik, juridik.
Vi menar att man inte får fatta beslut som betyder en total avveckling av mänskligt arbete utan plan för vad som kommer i stället. Vi anser att omställningsstödet måste vara generöst och reellt – inte ett papper på en myndighets hemsida.

Inflationen är ett samhällsont. Men låt oss vara ärliga: den ojämlikhet som skapas av att kapitalinkomster beskattas lägre än löner – det är ett ännu större samhällsont. Det skapar en utpräglad spekulationsekonomi. Det försvårar rimliga uppgörelser och urholkar legitimiteten i hela det ekonomiska systemet. En annan sak som de senaste åren lärt oss är betydelsen av demokratisk kontroll över teknologin. Vi klarar inte av att nå social balans utan att reglera AI- systemens makt. För detta behöver vi politisk vilja – inte marknadsoptimism.

Det är min bestämda övertygelse att de stora medborgargrupperna är beredda att ta ansvar, men då krävs att bördorna fördelas rättvist. En omställning av ekonomin får inte drabba de svagaste grupperna. Om löntagarna skall anpassa sig till en ny arbetsmarknad, måste man ha garantier för att teknologins vinster faktiskt används för gemensam välfärd.

Löntagarfonder och demokratisk AI-styrning blir en nödvändighet under 2020- talet.

Nu skall vi forma en energi- och teknikpolitik för folket. Klimatomställningen och den digitala omställningen måste gå hand i hand – och båda måste vara

rättvisa. Det är en väldig uppgift vi har framför oss. Den kan inte klaras av några marknadskrafter eller några hoprafsade skattesänkningar. Den kräver ett uthålligt och målmedvetet arbete, år efter år, decennium efter decennium.

En ljus framtid för barnen och de unga kan med dagens hotfulla problem te sig nästan som drömmeri. Och ändå var det bara några år sedan allt detta stod som nästa punkt på vår dagordning. Det har gått fort utför. Många drömmar har bleknat.

Just därför är det så viktigt att den breda folkrörelsen åter kan ta den politiska ledningen i landet. För att återskapa en sund ekonomi. Men också för att fullfölja demokratins praktiska reformarbete – nu in i den digitala ekonomin.

Mötesdeltagare!
Årets första maj firar vi i en djupt allvarlig situation för det svenska samhället. Vi demonstrerar för att återvinna rättvisan och tryggheten.
Sverige får inte skjutas i sank av ekonomisk vanskötsel, teknologisk maktkoncentration och hård konfrontation mot de breda folklagren.
Folkets väl går före plattformsgiganterna.
Landets väl går före den som äger algoritmerna.
Nu måste folkrörelsen få möjligheten att med breda lösningar, med ansvar och realism – och med ny teknik i folkets tjänst – vända utvecklingen rätt.
Det är den sortens beslutsamhet som kan återvinna framtidstron och övervinna svårigheterna.
Det var den sortens framtidstro som en gång samlade människorna i den första första-maj-demonstrationen – för i dag ett hundratrettiosex år sedan.

- Olof Palme 2.0, AI-partiet